Ismene: Ismene, Antigones syster, fungerar som en folie för Antigones beslutsamhet att begrava deras bror, Polyneices. Ismenes rädsla och försiktighet står i skarp kontrast till Antigones mod och pliktkänsla, vilket framhäver Antigones exceptionella natur och hennes vilja att trotsa samhälleliga normer och lagar för vad hon tror är rätt.
Haemon: Haemon, Creons son och Antigones trolovade, blir en mellanhand mellan Antigone och Creon. Haemon försöker övertala sin far att ompröva sitt beslut att straffa Antigone, och argumenterar för vikten av att respektera rättvisa och gudarnas lagar. Haemons försvar av Antigone och hans vilja att stå upp mot sin far visar hans moraliska integritet och utgör en motpol till Creons envishet och ignorering av andras perspektiv.
The Chorus: The Chorus of Elders i Thebe fungerar som en kollektiv röst som kommenterar pjäsens händelser och karaktärer. De representerar den allmänna befolkningens åsikter och ger en känsla av gemenskapsperspektiv. Genom sina reaktioner och överväganden hjälper refrängen till att forma publikens uppfattning om Antigone och Creons handlingar.
Tiresias: Tiresias, en blind profet, spelar en central roll i pjäsen genom att avslöja konsekvenserna av Creons handlingar. Tiresias varnar Creon för att hans ignorering av gudarna och hans misshandel av Antigone kommer att medföra gudomligt straff över Thebe. Denna varning bidrar till den växande spänningen och lägger vikt vid de etiska övervägandena kring Antigones situation.
Vakterna och budbärarna: Vakterna och budbärarna som levererar nyheter och verkställer Creons order ger avgörande information och perspektiv som främjar handlingen och avslöjar konsekvenserna av karaktärernas beslut. Deras rapporter informerar inte bara karaktärerna på scenen utan bidrar också till publikens förståelse för de svåra konsekvenserna av konflikten mellan Antigone och Creon.
Genom att jämföra och kontrastera dessa mindre karaktärer med Antigone och Creon, understryker pjäsen komplexiteten i moraliska dilemman och lyfter fram konsekvenserna av individuella val och samhälleliga normer. Dessa karaktärer ger olika synpunkter och moraliska ramar, vilket gör att publiken kan kritiskt bedöma och bedöma handlingar och motivation hos de centrala figurerna i pjäsen.