Under hela pjäsen uttrycker Hamlet sitt förakt för Rosencrantz och Guildenstern, och hänvisar till dem som "svampar", och betonar deras tendens att absorbera och förmedla information till Claudius. Han konfronterar dem till och med direkt och kräver att få veta varför de har kommit. Medan de försöker lura Hamlet, förblir han uppmärksam och ser igenom deras charad.
Hamlets förmåga till introspektion och hans akuta medvetenhet om mänskliga brister ger honom insikten att avslöja Rosencrantz och Guildensterns illojala avsikter. Deras oförmåga att matcha hans intellektuella skarpsinne gör dem sårbara för hans granskning. Däremot behåller Hamlet sin komplexitet och djup, vilket visar sin överlägsenhet när det gäller intelligens och visdom.