- "Hennes namn, som var lika fräscht / Som Dian's ansikte, är nu begrimat och svart / Som mitt eget ansikte" (5.2.262-264).
- "Hennes öga måste matas; och vilken förtjusning ska hon ha att se på Djävulen? När helvetets svärta drar in hennes vita och himlens högsta himlavalv se ut som en dödskalle på marken, när all hennes läckerhet passar för begärligt vackert skall inget mer synas än vad han livnär sig på, det som är hans, då - då blir helvetet och mörkret hennes fröjd" (3.3.334-341).
- "O, akta dig, min herre, för svartsjuka; / Det är det grönögda monstret som hånar / Köttet det livnär sig på" (3.3.169-171).
- "Han gör ett ansikte av försoning för att komma närmare hennes sinne, men hans hjärta och tunga är inre fiender" (3.3.323-325).
- "Men vem, som jag, av raseri inflammerad, skulle vara / en hund, att höra henne skälla på mig; som om / att jag hade varit ful, varför då / älskade hon mig tidigare? Då önskar du dig min ebon som jet" (3.3.377-381).
- "Hennes tårar kan inte tvätta bort det här" (5.2.133).