General Joseph Joffre, den franska arméns överbefälhavare under krigets tidiga skeden, var en stark förespråkare för utmattningskrigföring. Han trodde att genom att inleda massiva frontala attacker mot tyska linjer kunde fransmännen överväldiga försvararna och uppnå genombrott. Men denna strategi visade sig kostsam och ineffektiv, vilket resulterade i betydande förluster för den franska armén utan att göra några betydande framsteg.
Franska befälhavare använde också utmattningstaktik på andra krigsområden, som Gallipoli-kampanjen och slaget vid Somme. Dessa strider präglades av intensiv och långvarig skyttegravskrigföring, där båda sidor led stora förluster i försök att vinna mark.
Även om utmattningskrigföring kunde vara effektivt för att slita ner fienden, kom det också till en hög mänsklig kostnad. Fransmännen led miljontals offer under kriget, och den obevekliga jakten på utmattningstaktik bidrog avsevärt till denna avgift.