En dramatisk monolog är en dikt där en enda karaktär, talaren, tilltalar en underförstådd lyssnare. Talaren kan vara en verklig eller fiktiv person, och dikten kan vara skriven i vilken stil eller form som helst.
Dramatiska monologer utforskar ofta talarens inre tankar och känslor, och de kan användas för att skapa en känsla av intimitet och omedelbarhet mellan talaren och läsaren. Några av de mest kända dramatiska monologerna inkluderar "My Last Duchess" av Robert Browning, "The Lady of Shalott" av Alfred, Lord Tennyson och "The Waste Land" av T.S. Eliot.
Här är några av kännetecknen för dramatiska monologer:
– Dikten talas av en enda karaktär.
– Karaktären vänder sig till en underförstådd lyssnare.
– Dikten kan skrivas i vilken stil eller form som helst.
– Dikten utforskar ofta talarens inre tankar och känslor.
– Dikten skapar en känsla av intimitet och omedelbarhet mellan talaren och läsaren.
Dramatiska monologer kan användas med stor effekt för att utforska komplexa karaktärer och teman. De kan också användas för att skapa en känsla av atmosfär och för att framkalla en stark känslomässig respons från läsaren.