En värld av underverk att se,
Där skrattet ekade, hjärtan förtrollade,
I naturens famn dansade vi obeskrivligt.
Mitt bland träden så gröna och höga,
En symfoni av viskningar spelade,
Söta melodier som sakta faller,
Mjuka kyssar lämnade av skymningens blad.
Under himlens duk,
Stjärnorna tänds, en bländande show,
Himmelska underverk, så höga,
De lyser, deras ljus börjar glöda.
Och när månen börjar gå upp,
Dess silverglans börjar glimma,
Mjukt vägledande genom natten,
Kastar skuggor som en dröm.
På denna fridfulla och fridfulla plats,
Vi finner att våra hjärtan verkligen kan ströva omkring,
En symfoni av glädje och nåd,
I naturens famn kallar vi vårt hem.