Strof 1:
– Talaren beskriver en skog som en "lövbok" och lyfter fram dess stillhet.
– Han erkänner närvaron av en yxa i närheten, vilket tyder på en möjlig störning av den fridfulla miljön.
Strof 2:
– Dikten betonar yxans potential för förstörelse, och jämför den med en "vilande kobra".
– Yxans form beskrivs i detalj och framhäver dess skarpa egg och spänningen den skapar.
Strof 3:
– Poeten övergår till ett större perspektiv, och beskriver skogen som en "grön katedral".
– Han ser yxan som ett instrument som skulle kunna få ett våldsamt slut på den fridfulla skogen.
Strof 4:
– Talaren föreställer sig skogen som ett jättehjärta som pumpar blod (saft) genom dess kärl (grenar).
– Yxan framställs som ett potentiellt hot mot detta livgivande system, med kraften att få ett abrupt slut på det.
Strof 5:
– Dikten fördjupar sig i begreppet dualitet, och antyder att varje skapande eller förstörelse har en dubbel natur.
– Talaren understryker att även när yxan faller och hugger trädet skapar det också ett nytt frö och potential för ny tillväxt.
Strof 6:
– De sista raderna i dikten upprepar idén om dualitet och den kontinuerliga cykeln av liv och död i naturen.
– Talaren konstaterar att varje "fall" (avser yxans slag) också är ett slags "födelse".
Sammantaget utforskar "Yxan i trä" balansen mellan skapande och förstörelse, och lyfter fram den inneboende spänningen mellan naturens stillhet och lugn och potentialen för dess störning. Det antyder att även i destruktiva handlingar finns det ett gömt frö av nytt liv och en ständigt vändande cykel av tillvaron.