Där graciösa björkar står bland prasslande pärlor.
Deras grenar når högt, som dansare på himlen,
När de svajar och viskar och fångar den förbipasserande.
Barken, en duk av silvervit nyans,
Markerar deras närvaro med en delikat vy.
Som etsningar av tiden går svaga linjer djupt,
Avslöjar berättelser om årstider som de bevarar säkert.
I höstens famn, löv som gyllene lågor,
Smycka björkarna, en passionerad hyllning.
En gobeläng av värme, de lyser upp scenen,
Sprider ett strålande sken, levande och fridfullt.
Men vinterns beröring förvandlar dem till en dröm,
Som snö täcker världen i dess frostiga sken.
Grenarna bär en tyngd, men de stiger stolt,
Trotsar kylan med graciös överraskning.
I vårens milda beröring uppstår nytt liv på nytt,
När ömma löv vecklas ut, badade i morgondagg.
Björkarna vaknar, fyllda av ungdomlig lust,
Deras livfulla väsen, naturens finaste arv.
Viskar hemligheter till vindarna som passerar,
De delar sin visdom med varje grässtrå.
Åh, björkar älskade, din närvaro djup,
En skönhetssymfoni, där ekon ekar.
I sommarens ljumma famn erbjuder de andrum,
En oas av skugga, ett skydd från skymningen.
Deras löv fladdrar och dansar, en söt symfoni,
Skapa en fristad, en lugnande reträtt.
Genom årstidernas växlingar står de stadigt,
Rotade i motståndskraft expanderar deras humör.
Ett bevis på styrka, de inspirerar själen,
Viskar berättelser om tillväxt, gör hjärtan hela.
Åh, nådens björkar, din djupa skönhet,
En poetisk musa i naturens heliga mark.
I denna ode till dig finner jag mitt hjärtas befrielse,
Fångad av din storhet och oändliga frid.