Volymen mäts vanligtvis i decibel (dB), en logaritmisk enhet som uttrycker den relativa ljudstyrkan hos ett ljud jämfört med en referensnivå. Inom musik är referensnivån vanligtvis 0 dB, vilket representerar hörseltröskeln för ett normalt mänskligt öra. Ljud under 0 dB anses vara ohörbara, medan ljud över 0 dB är hörbara.
Det mänskliga örat uppfattar volymen på ett icke-linjärt sätt, vilket innebär att ett ljud som är dubbelt så högt som ett annat ljud inte nödvändigtvis kommer att uppfattas som dubbelt så högt. Istället uppfattar örat ljudstyrka på en logaritmisk skala, där varje ökning med 10 dB uppfattas som en fördubbling av ljudstyrkan.
Volymen kan styras i musik på en mängd olika sätt, inklusive:
* Dynamiken i en föreställning: Musiker kan styra volymen på sina 演奏 genom att variera mängden tryck de lägger på sina instrument eller genom att använda olika speltekniker.
* Användning av dynamikmarkeringar: Kompositörer kan indikera önskad volym av en passage genom att använda dynamiska markeringar, som "piano" (mjukt), "forte" (högt) eller "crescendo" (som gradvis blir högre).
* Användning av elektronisk förstärkning: I modern musik används ofta elektroniska förstärkare för att styra volymen på instrument och röster. Förstärkare kan användas för att förstärka signalen från ett instrument eller en mikrofon, eller för att minska den.
Volym är ett kraftfullt verktyg som kan användas för att skapa en mängd olika stämningar och atmosfärer i musik. Det kan användas för att skapa en känsla av intimitet eller drama, för att bygga upp spänning eller släppa den, eller för att helt enkelt ge en känsla av balans och proportioner.