Alfred, Lord Tennyson
Den här dikten har formen av ett ensamtal vid en bäck när den tar sig ner till havet. Bäcken börjar som en lekfull bäck och speglar barndomens sorglösa lycka. När dikten fortskrider mörknar dock tonen något, vilket tyder på förlusten av oskuld, dödens verklighet och tanken på ett liv efter detta.
Sammanfattning
Den livliga bäcken börjar med att beskriva sig själv som en "bablande skurk" och en "skrattig pojke" som ramlar ner från sin steniga födelseplats i berget. Längs sin resa tävlar den, dansar över småsten och leker med solen som reflekteras på dess yta. Den är lättad av problem och bryr sig bara om sin fortsatta resa.
Bäcken noterar blommorna och träden som den möter, inklusive cowslips och påskliljor. Den uttrycker glädje över att se och höra synen och ljuden av den naturliga världen, observera en lärka som sjunger i luften, en råtta som skräms av ljudet av dess vatten, en groda som hoppar längs stränderna, en fjäril och slutligen den "vilda vinden". ” sveper över scenen.
Härifrån börjar dikten få en mörkare, reflekterande stämning, när bäcken uttrycker sin medvetenhet om att den går mot sitt slut vid havet. Den funderar över sitt osäkra öde och de okända utmaningar som ligger framför och säger:"Jag fortsätter för evigt - jag vet inte vart:jag rinner till det okända havet." Tonen blir sorgsen och pessimistisk när bäcken uttrycker viss avundsjuka över blommorna som kommer att blomma i många fler säsonger medan den går mot sitt öde.
Bäcken ifrågasätter sedan sitt syfte och reflekterar över livets korthet. Den anmärker på existensens förgänglighet och noterar att precis som blommorna är dess tid på jorden begränsad. Dikten slutar på en ton av osäkerhet och acceptans när bäcken fortsätter att strömma mot sin okända destination och undrar vad framtiden har att erbjuda.
Teman
* Livets övergående natur – Bäcken symboliserar människolivet och dess resa från födsel till död. Dikten reflekterar över tidens oundvikliga gång, livets korthet och tanken på ett liv efter detta.
* Barndom och oskuld – Bäckens första glada, sorglösa natur representerar barndomens oskuld och lycka.
* Kontrast mellan liv och död – Dikten presenterar en kontrast mellan bäckens sorglösa, pulserande liv och dödens slutliga verklighet, symboliserad av det oundvikliga flödet till havet.
Alfred, Lord Tennysons dikt skapar levande bilder av en bäcks resa, som framkallar en känsla av nostalgi, introspektion och kontemplation av jordelivet.