1. Förhistoriskt ursprung:
- Grottmålningar och hällkonst med anor från tiotusentals år tillbaka visar figurer som ägnar sig åt dansliknande rörelser. Dessa gamla representationer indikerar att dans kan ha varit en betydande del av tidiga mänskliga ritualer, ceremonier och sociala interaktioner.
2. Forntida civilisationer:
- I det gamla Egypten spelade dans en avgörande roll i religiösa ceremonier, begravningsriter och firanden. Väggmålningar och hieroglyfer föreställer dansare som utför invecklade rörelser och gester.
– De gamla grekerna och romarna hade också starka danstraditioner. Dans var en viktig del av deras teater, religiösa festivaler och sociala sammankomster.
– I Indien kan dansens ursprung spåras tillbaka till Indusdalens civilisation (ca 2500-1900 f.Kr.). De klassiska indiska dansformerna, som Bharatanatyam och Kathak, har gamla rötter och fortsätter att utövas idag.
3. Evolution och spridning:
– Genom historien fortsatte dansen att utvecklas och diversifieras när kulturer interagerade och utbytte idéer. Handel, resor och kulturell spridning ledde till spridningen av dansformer över kontinenter.
– Under renässansen i Europa upplevde dansen en betydande väckelse. Det blev en integrerad del av den höviska underhållningen och det sociala livet.
4. Modern och samtida dans:
– I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet växte modern och samtida dans fram. Dessa former bröt sig loss från traditionella tekniker och utforskade nya sätt att uttrycka mänskliga känslor och upplevelser genom rörelse.
Sammanfattningsvis är den exakta början av dans okänd, men bevis tyder på att det fanns i förhistorisk tid. Dans har alltid varit en integrerad del av den mänskliga kulturen, utvecklats och anpassats för att återspegla samhälleliga förändringar, kulturell mångfald och individuell kreativitet.