Genom hela "Tintern Abbey" reflekterar Wordsworth över naturens inverkan på hans tankar och känslor. Han fördjupar sig i tanken att ett återbesök av ett välbekant landskap efter en betydande tidsperiod kan framkalla kraftfulla minnen och insikter. Dikten fångar hans personliga upplevelser och reflektioner, men den överskrider också individen att beröra universella mänskliga känslor och kontemplationen av de större filosofiska frågorna om tillvaron.
Wordsworth utforskar föreställningen om naturens "närvaro" och hur den kan ge tröst och inspiration. Han funderar också över förhållandet mellan det förflutna, nuet och framtiden, vilket tyder på att det mänskliga sinnet har förmågan att överskrida tiden och hitta kopplingar mellan olika ögonblick i livet.
Dikten undersöker vidare begreppet "känslor som minns i lugnet", vilket antyder att känslor som upplevts i det förflutna kan återkallas och återupplevas i ett lugnt tillstånd, vilket möjliggör djupare förståelse och reflektion.
"Tintern Abbey" berör också teman om dödlighet, det mänskliga tillståndet och sökandet efter mening med livet. Wordsworth funderar över tidens flyktiga natur och dödens oundviklighet, och han överväger hur minnen och upplevelser kan ge en känsla av kontinuitet och anknytning inför jordelivet.
I grund och botten är "Tintern Abbey" en djupgående utforskning av filosofiska idéer som fördjupar sig i människans förhållande till naturen, tiden, minnet och tillvaron. Det går utöver bara en beskrivning av en pittoresk plats och gräver ner sig i filosofisk introspektion och meditation.