"Men, mjuk! vilket ljus bryter genom fönstret därborta?
Det är öster, och Julia är solen." (Akt II, Scen ii)
Den här repliken talas av Romeo när han ser Julia för första gången, och den förmedlar hans överväldigande känsla av kärlek och passion för henne. Jämförelsen mellan Julia och solen belyser den djupa effekt hon har på Romeo och kärlekens förvandlande kraft. Detta citat ger resonans idag eftersom det fångar intensiteten av ung kärlek och hur det kan kännas som att solen går upp i ens liv.