1. Hamartia (fel): Oidipus tragiska brist är hans överdrivna stolthet och nyfikenhet. Han är för snabb att agera och för långsam för att ifrågasätta sina egna antaganden, vilket i slutändan leder till hans undergång.
2. Peripeteia (omvändning): Det avgörande ögonblicket i pjäsen inträffar när Oidipus upptäcker sanningen om sin identitet och hans förhållande till Jocasta. Denna omsvängning av förmögenhet är oväntad och katastrofal för Oidipus.
3. Anagnos (igenkänning) :När Oidipus avslöjar sanningen om sitt förflutna, kommer han till en djupare förståelse av sig själv och sina handlingar. Detta erkännande av hans tragiska öde är ett nyckelelement i hans tragedi.
4. Katarsis (rening) :Genom pjäsens känslomässiga resa upplever publiken en känsla av katarsis, som är en utrensning av känslor som medlidande och rädsla. Oidipus lidande och undergång väcker dessa känslor hos publiken, vilket leder till en känsla av utrensning och rening.
5. Hybris och öde: Oidipus tragiska fall är också kopplat till hans hybris, eller överdrivna stolthet, vilket får honom att tro att han kan undkomma det öde som oraklet förutspått. Denna konflikt mellan mänsklig handlingsfrihet och gudomligt öde är ett centralt tema i tragedin.
Sammantaget förkroppsligar Oidipus karaktär egenskaperna hos en tragisk hjälte, vilket gör honom till en övertygande och ikonisk figur i klassisk grekisk litteratur och tragedi.