Initial konflikt:
* Bard: Thorin misstror till en början Bard och anklagar honom för att ha stulit Arkenstone och hävdat den för sig själv. Detta drivs av det faktum att Bard är en människa, en art som Thorin anser vara underlägsen. Han vägrar att engagera sig i Bards vädjanden om att dvärgarna ska hjälpa till att bygga upp Dale.
* Elvenking: Thorins förhållande till alvenkungen präglas av misstänksamhet och förbittring. Han skyller på alverna för att vara ansvariga för dvärgarnas exil från sitt hemland och tror att de försöker stjäla skatten. Thorin vägrar att dela skatten med alverna och vägrar att erkänna alvenkungens rätt att göra anspråk på den.
Skiftdynamik:
* Bard: Efter slaget om fem arméer mjuknar Thorins syn på Bard. Han bevittnar Bards mod och ledarskap under striden, och han börjar se honom som en värdig motståndare.
* Elvenking: Alvenkingen, trots att de till en början var arga över Thorins handlingar, visar medkänsla för dvärgarna och deras svåra situation. Han är villig att förhandla med Thorin och hjälper honom till och med under striden mot Smaug.
Upplösning:
* Bard: Thorin ger till slut medgivande till Bards krav och erkänner hans rätt till ersättning för skadan orsakad av Smaug. Han går med på att dela med sig av en del av skatten, vilket visar en växande förståelse för andras behov.
* Elvenking: Alvenkingen, medan den fortfarande är försiktig, går med på att hjälpa dvärgarna mot orcherna. Denna allians visar en bräcklig fred mellan dvärgarna och alverna, vilket förebådar en möjlig framtid av samarbete.
I slutändan lär Thorins relationer med Bard och Elvenking honom värdefulla lektioner om vikten av empati, kompromisser och erkännande av andras behov. Han lär sig att det inte räcker med att enbart fokusera på att återta sin förfäders skatt, och att förståelse och samarbete med andra är avgörande för en varaktig fred.