- Uppstod under renässansen (1300-1600-talet) i Europa, inspirerad av klassisk grekisk och romersk litteratur.
- Ofta baserad på historiska eller mytologiska teman, hämtar inspiration från gamla källor som Sofokles, Euripides och Seneca.
- Utvalda utarbetade scenkonst, med detaljerade uppsättningar, kostymer och rekvisita.
- Karaktäriserad av fokus på retorik och språk, med användning av poetiska verser och förstärkt tal.
- Använde olika dramatiska tekniker såsom soliloquies, asides och refränger.
– Utforskade ofta universella mänskliga teman som kärlek, heder, svek, och konflikten mellan öde och fri vilja.
Modernt drama:
- Syftar på pjäser skrivna i slutet av 1800-talet och framåt, influerade av modernistiska och samtida rörelser.
- Större fokus på realism och sociala kommentarer, som tar upp samtida frågor, samhällsproblem och det mänskliga tillståndet.
- Mer experimentell när det gäller form, struktur och språk, ofta med avvikelse från traditionella dramatiska konventioner.
- Använder ett brett utbud av dramatiska stilar, inklusive realism, naturalism, absurdism, expressionism och surrealism.
- Utforskar psykologiskt djup och karaktärers inre liv, fördjupar sig i komplexa känslor och motivationer.
- Ofta kännetecknas av fragmenterade plotter, olinjära tidslinjer och flera perspektiv.
- Uppmuntrar publikens introspektion, analys och kritiskt tänkande om sociala och politiska verkligheter.