Syftet med en markbas är att ge en känsla av stabilitet och kontinuitet genom hela en komposition, och fungerar ofta som ett förenande element som binder samman olika sektioner eller rörelser. Det kan också fungera som en referenspunkt för andra instrument, vilket hjälper till att etablera musikens övergripande tonalitet och harmoniska struktur.
I sin enklaste form kan en grundbas bestå av en enda ton eller ett ackord som upprepas om och om igen. Men det kan också vara mer komplext, med variationer i rytm, melodi och harmoni.
Grundbastekniken har använts i olika musikgenrer och perioder genom historien, från tidig barockmusik till samtida jazz. Det är särskilt vanligt i traditionella former som passacaglia och chaconne, där markbasen ger den underliggande strukturen för utarbetade variationer.
I fallet med en grundbas, spelar gitarristen vanligtvis det upprepade mönstret av toner i instrumentets nedre register, medan andra instrument (som ett melodiinstrument eller en motmelodi) spelar olika musiklinjer ovanför det.