Till exempel, en melodi som sträcker sig från mitten C till G över det höga C har ett melodiskt omfång på 12 halvtoner eller 1 oktav och en perfekt kvint, medan en melodi som sträcker sig från lågt C till F# under mitten C har ett melodiskt omfång på 11 halvtoner eller en perfekt oktav.
Det melodiska omfånget för ett musikstycke kan vara en viktig faktor för att bestämma dess övergripande karaktär och stämning. En melodi med ett brett spektrum kan låta mer expansivt och dramatiskt, medan en melodi med ett snävt intervall kan låta mer intimt och lyriskt. Kompositörer använder ofta melodiska omfång på ett strategiskt sätt för att skapa specifika effekter i sin musik.
Förutom dess roll i att bestämma den övergripande karaktären av ett musikstycke, kan melodiska omfång också användas för att skapa kontrast och spänning. Till exempel kan en melodi som börjar i ett lågt register och gradvis stiger till ett högre register skapa en känsla av förväntan och klimax. På samma sätt kan en melodi som rör sig mellan olika register skapa en känsla av spänning och släpp.
Det melodiska utbudet av ett musikstycke är ett viktigt musikaliskt element som kan användas för att skapa en mängd olika effekter. Genom att noggrant välja de toner som utgör melodin kan kompositörer skapa musik som är både vacker och uttrycksfull.