Selektivitet: FM-signaler moduleras vanligtvis vid mycket höga frekvenser, ofta i intervallet 88 till 108 MHz. Vid dessa frekvenser kan det vara svårt att designa en radiomottagare som kan välja önskad signal samtidigt som den avvisar oönskade signaler från intilliggande kanaler. Genom att konvertera FM-signalen till en lägre IF-frekvens blir det lättare att designa filter som effektivt kan separera den önskade signalen från de oönskade signalerna.
Vinst: Processen att konvertera FM-signalen till en IF-frekvens kan också ge ytterligare förstärkning, vilket kan vara användbart för svaga signaler. Detta beror på att IF-förstärkaren kan designas för att ha en högre förstärkning än RF-förstärkaren, vilket begränsas av behovet av att hålla en låg brussiffra.
Bildavvisning: När en radiomottagare är inställd på en viss frekvens kan den också ta emot en signal med en frekvens som är dubbelt så stor som den önskade frekvensen. Detta är känt som bildfrekvensen, och det kan störa den önskade signalen om den inte avvisas korrekt. Genom att konvertera FM-signalen till en IF-frekvens är det möjligt att designa IF-förstärkaren för att avvisa bildfrekvensen mer effektivt.
AGC (Automatic Gain Control): IF-steget i en radiomottagare kan också användas för automatisk förstärkningskontroll (AGC). AGC säkerställer att utsignalen har en konsekvent nivå, även när insignalen varierar. Genom att använda en IF-förstärkare med AGC är det möjligt att upprätthålla en konstant nivå på utsignalen samtidigt som oönskade signaler avvisas.
Sammanfattningsvis, omvandling av en FM-signal till en IF-frekvens möjliggör bättre selektivitet, förstärkning, bildavvisning och AGC, som alla är viktiga faktorer för att designa en radiomottagare.