Balett och romantik:
– Balett blev central för det romantiska konstnärliga uttrycket. Romantiska teman, som känslor, individualism och det övernaturliga, införlivades i baletter, vilket skapade dynamiska och uttrycksfulla dansföreställningar.
Pointe Work blir förfinat:
- Tekniken att dansa en pointe (på tåspetsarna) utvecklades och förfinades ytterligare under denna era, vilket gjorde det möjligt för dansare att uppnå större höjd, lätthet och grace.
Rise of Romantic Ballets:
- Ikoniska baletter med romantiska teman dök upp, inklusive "Giselle" (1841), "La Sylphide" (1832) och "Coppelia" (1870). Dessa baletter visade upp eteriska och överjordiska varelser och berättade ofta historier om kärlek, svek och återlösning.
Nya dansstilar:
– Nya dansformer utanför balett blev populära, som vals, polka, mazurka och schottische. Dessa danser var sociala och deltagande och framfördes ofta på baler och sammankomster.
Expressiva rörelser:
– Dansare började prioritera att uttrycka känslor och berättande genom sina rörelser, vilket tillför djup och nyans till sina framträdanden.
Romantiska Tutus:
– Romantiska tutus, som kännetecknas av sina långa, klockformade kjolar, blev framträdande. Dessa tutus skapade en illusion av luftighet och ökade intrycket av lätthet under språng och snurr.
Solisters betydelse:
- Stjärndansare, eller "ballerinor", fick framträdande plats, och deras teknik, uttrycksfullhet och scennärvaro blev högt värderad och beundrad.
Betoning på känslor:
– Betoningen av känslor och personlig tolkning ledde till större frihet och kreativitet i koreografi och danskompositioner.
Nationalistiska baletters uppkomst:
- Dessutom såg den romantiska perioden uppkomsten av nationalistiska baletter, som byggde på kulturella traditioner och folklore från olika länder, vilket ledde till en rikare tapet av dansstilar och kulturella uttryck.
Sammantaget förde romantikens tidsålder en ny våg av konstnärlig tolkning, känslomässigt djup och kreativ frihet till danskonsten under denna era.