1. Gammal franska:
- Det fornfranska ordet "dancier" betyder "att dansa" eller "att röra sig rytmiskt." Det tros ha härlett från det frankiska ordet "dansōn".
– En annan teori antyder att ordet "dansare" kom från det latinska verbet "saltare", som också betyder "att dansa" eller "hoppa".
2. Mellanengelska:
– Det mellanengelska ordet "dauncen" eller "dancen" växte fram på 1200-talet och var direkt lånat från den fornfranska termen "dancier".
3. Germanskt ursprung:
- Vissa lingvister menar att den ultimata källan till ordet "dans" ligger i germanska språk, särskilt det proto-germanska verbet "*dansōjaną", som betyder "att sträcka, dra eller dra ut." Denna rot skulle kunna kopplas till idén om rytmisk rörelse.
4. Möjligt keltiskt inflytande:
– En alternativ teori antyder att ordet "dans" kan ha keltiskt ursprung. Det gammalirländska ordet "dansa" och det walesiska ordet "ddawns" betyder båda "att dansa" och delar likheter med det tidigare nämnda germanska ordet.
Sammanfattningsvis har ordet "dans" en komplex etymologisk historia, med rötter i fornfranska, mellanengelska, germanska språk och möjligen keltiska influenser. Var och en av dessa språkliga källor bidrar till termens rika historia och dess koppling till rytmisk rörelse.