Dansen är uppkallad efter "pandas" eller bambu klappar som används som slaginstrument för att skapa ett rytmiskt ackompanjemang till dansen. Termen "oasiwas" betyder svajande, med hänvisning till dansarnas graciösa och flytande rörelser som imiterar palmbladens vajande rörelse.
Pandanggo Oasiwas framförs vanligtvis i par, med dansare vända mot varandra och speglar varandras steg och rörelser. Dansen börjar med en långsam och medveten rytm, som gradvis ökar i hastighet när dansarna utför intrikat fotarbete och graciösa armgester. Handrörelserna är särskilt viktiga i Pandanggo Oasiwas eftersom de skapar en illusion av vajande löv.
Kostymerna för Pandanggo Oasiwas är traditionellt livfulla och färgglada, ofta med flytande kjolar för kvinnor och intrikata broderade skjortor för män. Dansen ackompanjeras av livlig och optimistisk musik, vanligtvis spelad på traditionella filippinska instrument som gitarr, banduria och slagverk.
Pandanggo Oasiwas har en speciell plats i den filippinska kulturen och anses ofta vara en av de mest ikoniska folkdanserna i landet. Det visar upp det rika kulturarvet i Visayas-regionen och fortsätter att vara ett populärt val för föreställningar på kulturella shower, tävlingar och festivaler. Dansen är en återspegling av filippinsk kreativitet och konstnärskap och är en symbol för landets levande och dynamiska kulturarv.