1. "The Wounded Olive Tree" av Aboul-Qacem Echebbi (översatt av John Heath-Stubbs):
I de törstigas dal, på sluttningen av den karga kullen
Ett sårat olivträd står och fäller tårar av förtvivlan.
Dess grenar, som en gång var lastade med frukt, hänger nu slappa och kala,
Och dess rötter är utsatta för solen och luften.
Vinden stönar genom sina löv, och fåglarna flyger bort,
Och trädet är ensamt i sin sorg och smärta.
Men fortfarande står den, trotsar elementen,
En symbol för mod och hopp i ett land av förtvivlan.
2. "The Jasmine of Tunisia" av Ali Douagi (översatt av Will Derusha):
I landet med soldränkta stränder,
Där Medelhavet brusar,
Det växer en blomma av sällsynt förtjusning,
Jasmin från Tunisien, ren och vit.
Dess kronblad mjuka, dess doft söt,
En symbol för kärlek, en fullständig glädje,
I varje trädgård hittar den sin plats,
Lägga till grace och skönhet till utrymmet.
3. "To My Country" av Mustapha Khraief (översatt av John Heath-Stubbs):
O Tunisien, mitt land, mitt födelseland,
Jag älskar dig av hela mitt hjärta och hela min själ.
Dina solkyssta stränder och ditt azurblå vatten,
Dina bördiga åkrar och dina majestätiska berg,
Din stolta historia och din levande kultur,
Allt detta gör mig stolt över att vara tunisier.
Från söderns öknar till kusterna i norr,
Från de livliga städerna till de lugna byarna,
Du är ett land av mångfald och skönhet,
Ett land av gästfrihet och vänskap.
Jag ber att du alltid ska förbli fri och oberoende,
En ledstjärna för hopp och framsteg i arabvärlden.
Må du alltid vara i fred och må ditt folk blomstra,
O Tunisien, mitt land, mitt älskade hem.