Över himlen i mitt land,
En storm närmar sig.
Mörka moln samlas,
Och vinden ylar.
Havet är hackigt,
Och vågorna slår mot stranden.
Träden vajar,
Och löven flyger.
Folk springer efter skydd,
Men det är för sent.
Stormen är över oss,
Och det finns ingen flykt.
Vinden är så stark,
Det håller på att riva hus.
Regnet är så tungt,
Det svämmar över gatorna.
Floderna svämmar över sina stränder,
Och fälten ligger under vattnet.
Skördarna är förstörda,
Och boskapen drunknar.
Folket är livrädda,
Och de vet inte vad de ska göra.
De ropar på hjälp,
Men det finns ingen hjälp att få.
Stormen blir värre,
Och det sprider sig.
Det rasar nu över hela landet,
Och det finns inget slut i sikte.
Folket i mitt land lider,
Och de vet inte när det tar slut.
De ropar om nåd,
Men deras rop förblir ohörda.
Stormen är ett straff från Gud,
För vårt folks synder.
Vi har vänt honom ryggen,
Och vi betalar priset.
Vi måste omvända oss från våra synder,
Och vänd tillbaka till Gud.
Först då kommer stormen att sluta,
Och solen kommer att skina igen.