- Havets kraft och skönhet: Reeves använder levande bilder och sensoriskt språk för att skapa en känsla av havets vidd och kraft.
- Havets mysterium och fara: Dikten utforskar också havets farligare sida, inklusive dess potential att förstöra liv och dess samband med döden.
- Havet som en källa till förundran och inspiration: Dikten slutar på en ton av förundran och vördnad över havets skönhet och mystik.
Bildspråk:
- Similer: "Som ett vilddjur"
- Metaforer: "Det gröna och glasiga djupet"
- Personifiering: "Havet sträcker sina långa armar"
Ljudenheter:
- Alliterering: "De långa låga vågorna"
- Assonans: "Havet, havet, havet"
- Onomatopoeia: "Vågorna rasar"