I ett litet hörn, där skuggorna kryper,
Där knäböjer en gammal reparatör vid sitt yrke.
Med försiktiga händer och tålamod kommer han att hålla
Det förflutna från att blekna till mörk kaskad.
Han ser på ärren och blekna spetsar,
Varje utsliten relik av tidigare minnen.
Med kärleksfull beröring för han tillbaka värme och nåd,
Lagar vad tid och väder har samlat på sig.
Ingen uppgift är för liten, ingen detalj är ogjort,
Han blåser nytt liv i det vi har.
Med mild omsorg, som solljus varsamt snurrar,
Han får det förflutna att kännas nytt igen, så djärvt.
Och medan han jobbar, berättelserna han kommer att dela,
Om historia, om kärlek, om skrattets glimt.
Hans röst, en lugnande balsam, kommer att kasta sin snara,
Vävning av berättelser om svunna tider, som en silkesdröm.
Så, i tystnaden i hans dolda vrå,
Den gamle reparatören lagar inte bara tyget.
Han väver gobelängen av livets unika bok,
Återställ glädje för dem som kände dem båda.
Så låt oss hedra denna tidens hantverkare,
Vars skicklighet bevarar vad andra skulle förkasta.
Ty i hans hantverk finner vi en glimt, en klockring,
Det väcker det förflutna till liv, med hjärta och bard.