Genom en rad retoriska frågor funderar MacNeice på vad det innebär att födas, att ha medvetande och att göra livets resa. Dikten är uppdelad i två strofer som var och en utforskar olika aspekter av talarens kontemplationer.
I den första strofen funderar talaren över deras potentiella egenskaper och undrar om de kommer att vara modiga eller fega, intelligenta eller dåraktiga, och om de kommer att ha en positiv inverkan på världen eller bidra till dess disharmoni. De funderar på om de kommer att ha en själ eller en känsla av jag, ifrågasätter naturen av medvetande och självmedvetenhet.
Den andra strofen gräver djupare in i talarens oro och uttrycker oro över lidande, umbäranden och potentiell grymhet de kan möta i världen. Talaren undrar också om de kommer att vara kapabla till kärlek, glädje och medkänsla eller om deras tillvaro kommer att besväras av sorg och ånger.
Genom hela dikten använder MacNeice en bönliknande ton, som riktar sina tankar till en icke namngiven enhet, kanske en högre makt eller själva livets essens. De längtar efter vägledning, klarhet och en känsla av syfte och söker försäkran om att deras existens kommer att ha mening och betydelse.
"Bön före födseln" är en djupgående och tankeväckande dikt som utforskar den mänskliga upplevelsen ur en själs unika perspektiv。Den ger en inblick i de existentiella funderingar som kan uppstå redan före födseln, och fångar sårbarheterna, förhoppningarna och rädslor som följer med utsikten att gå in i en komplex och oförutsägbar värld.