Dikten börjar med att erkänna att människor är olika och mångfacetterade:
"Vissa människor är galna i sport,
Andra om konsten.
Vissa är ambitiösa,
Andra är nöjda."
Denna mångfald hyllas, eftersom talaren föreslår att varje individs unika intressen, passioner och mål bidrar till rikedomen av mänsklig erfarenhet.
Trots våra olikheter betonar talaren de röda trådarna som förenar oss:
"Ändå, under allt,
Vi är alla likadana.
Vi vill alla vara lyckliga,
Vi vill alla bli älskade."
Denna gemensamma önskan om lycka och kärlek överskrider våra olikheter och skapar en känsla av universell mänsklig anslutning.
Talaren utforskar vidare spektrumet av mänskliga känslor och upplevelser, från glädje till sorg, från framgång till misslyckande. Dessa universella upplevelser, föreslår talaren, är det som verkligen gör oss till människor:
"Vi skrattar alla,
Vi gråter alla,
Vi vinner alla,
Vi förlorar alla."
Upprepningen av frasen "Vi alla" betonar det gemensamma för dessa upplevelser, och påminner oss om att vi inte är ensamma i våra kamper och glädjeämnen.
Dikten avslutas med att fira mänsklighetens inneboende godhet, trots de brister och begränsningar vi kan ha:
"Ja, vi är felaktiga,
Men vi är också vackra.
Vi är alla kapabla till stora saker,
Och vi förtjänar alla lycka."
Talaren uppmuntrar läsarna att omfamna sin mänsklighet, inklusive både sina styrkor och svagheter, och att sträva mot att uppnå sin fulla potential.
Sammantaget är "Mer om människor" en kontemplativ dikt som utforskar den mänskliga naturens krångligheter, belyser våra gemensamma drag och uppmuntrar oss att hitta glädje, syfte och anslutning i vår gemensamma mänskliga upplevelse.