Där element finns,
Ligger svavel, med sin gyllene konst,
En icke-metall, full av stolthet.
Dess symbol, ett "S", etsat i berömmelse,
Atomnummer sexton,
Med sex elektroner spelar den ett spel,
Skapa band som intrigerar.
I naturens rike hittar den sin plats,
I mineraler, stenar och jord,
Ett mångsidigt element, med ett ansikte
Det visar både eld och möda.
En blekgul, dess färg står sig,
Med en spröd, kristallin form,
Dess väsen sprider sig över avlägsna länder,
En närvaro, både potent och varm.
I livets stora symfoni spelar det en roll,
I enzymer, proteiner och dofter,
En katalysator som driver själens tillväxt,
En byggsten, gudomlig och avsikt.
När den bränns skapar dess dans en syn,
En lysande blå låga, intensiv,
Med en kvävande lukt, under flygning,
Ett spektakel, både våldsamt och enormt.
I århundraden har det tjänat mänskligheten,
Inom medicin och även alkemi,
I vulkaniseringsgummi finner vi,
En förvandlande touch, rakt igenom.
Så låt oss prisa detta element av nåd,
Svavel, med sin mångfacetterade skepnad,
Ett kemiskt under, naturens famn,
I den poetiska sfären vitaliserar den.