Alliterering: Detta är upprepningen av konsonantljud i början av ord. I "Roar" används den här enheten i raden "Jag kommer inte krypa, jag kommer inte att duka under" (raderna 11-12). Upprepningen av "s"-ljudet framhäver talarens styrka.
Metafor: Det här är ett tal som jämför två saker utan att använda orden "som" eller "som". I "Roar" används denna anordning i raderna "Jag är lejoninnan, jag är drottningen" (raderna 13-14). Talaren jämför sig själv med en lejoninna och en drottning för att visa att hon är stark och kraftfull.
Personifiering: Detta är en talfigur som ger mänskliga egenskaper till ett djur, föremål eller idé. I "Roar" används den här enheten i raden "Stormen har kommit och gått, men jag är fortfarande här" (rad 2). Stormen ges mänskliga egenskaper genom att säga att den har kommit och gått, vilket understryker talarens motståndskraft.
Anaphora: Detta är upprepningen av ett ord eller en fras i början av på varandra följande diktrader. I "Roar" används den här enheten i raderna "I will not be..." (rad 1-4) och "I will roar..." (rad 15-19). Upprepningen av dessa fraser understryker talarens beslutsamhet och styrka.
Parallellism: Detta är användningen av liknande grammatiska strukturer i på varandra följande diktrader. I "Roar" används den här enheten i raderna "Jag kommer inte att bli trasig, jag kommer inte att vara rädd" (rad 3-4) och "Jag kommer inte att tystas, jag kommer inte att döljas" (rad 5-6 ). Upprepningen av de grammatiskt likartade fraserna understryker talarens beslutsamhet och styrka.
Antites: Detta är användningen av kontrasterande ord eller fraser i på varandra följande poesirader. I "Roar" används den här enheten i raderna "Jag är en kvinna, jag är stark" (rad 1) och "Jag är bytet, jag är jägaren" (rad 10). Kontrasten mellan "kvinna" och "stark" och "byte" och "jägare" understryker talarens styrka och kraft.