Sammanfattning:
"The River in March" är en kraftfull och suggestiv dikt där Ted Hughes fångar den vilda och tumultartade naturen i en flod i mars månad. Dikten inleds med att talaren vänder sig direkt till floden och beskriver den som en "rytande jätte" och en "vild häst". Han föreställer sig floden när den kraschar över stenblock och fallna träd och skapar en kraftfull ström som är i evig rörelse.
Talaren jämför sedan floden med ett vilt djur och använder levande bilder för att skildra dess energi och styrka. Han nämner flodens "mane av skum" och "tänder av sten", vilket skapar en känsla av djurisk kraft. Dessutom hänvisar han till flodens dån som en "röst", vilket tyder på att den har en sorts agent och kan uttrycka sig genom sitt ljud.
Genom hela dikten fångar Hughes flodens dynamiska och föränderliga natur. När isen smälter i mars växer floden i volym och blir mer turbulent. Dikten förmedlar en känsla av naturens förgänglighet och den ständiga cykeln av förändring och förvandling.
Vidare utforskar dikten samspelet mellan den naturliga världen och den mänskliga upplevelsen. Talaren beskriver hur floden "sjunger" när den rinner över sina hinder, vilket antyder en poetisk egenskap till flodens rörelse. Genom att göra så föreslår Hughes ett samband mellan människans kreativa impuls och naturens krafter.
"The River in March" illustrerar inte bara Hughes skarpa observation av naturen utan lyfter också fram hans skickliga användning av språk och bildspråk för att skapa en djup poetisk upplevelse.