1. Ordval (diktion) :
– Tidigt i berättelsen använder berättaren ett relativt vanligt språk, fritt från extrema ord eller ovanliga bildspråk, vilket speglar hennes sammansatta och rationella sinnestillstånd.
– I takt med att berättelsen fortskrider blir berättarens diktion allt mer figurativ och symbolisk. Hon börjar använda ord som framkallar en känsla av obehag, instängdhet och mental störning, som "krypande", "strypande", "avskyvärt" och "förtryckande".
– Den frekventa upprepningen av vissa ord och fraser, som "den gula tapeten" och "läskig, krypande känsla", skapar en känsla av fixering och besatthet, vilket understryker berättarens växande upptagenhet av tapeten och hennes avtagande mentala stabilitet.
2. Figurativt språk :
- Gilman använder metaforer och liknelser för att personifiera tapeten, ger den ett eget liv och antyder dess illvilliga inflytande på berättarens sinne. Till exempel beskriver hon tapetmönstret som "en kvinna som böjer sig ner och kryper bakom det mönstret."
– Tapeten blir en symbol för de förtryckande krafter som driver berättaren galen, representerar hennes instängdhet och de samhälleliga förväntningar som ställs på kvinnor.
3. Ström av medvetande :
– När berättarens mentala tillstånd försämras blir hennes tankar splittrade och osammanhängande, och hennes talmönster efterliknar detta sammanbrott. Berättelsen blir mer ström-av-medvetande, med abrupta förändringar i tanken, ofullständiga meningar och osammanhängande observationer, vilket återspeglar berättarens förlust av logiskt tänkande.
4. Skiftande ton :
– I början är tonen relativt lugn och objektiv, då berättaren beskriver sin omgivning och uttrycker sina tankar om kvinnors roller och instängdhet.
- Men när berättelsen nyss upp skiftar tonen till en växande ångest, spänning och tilltagande hysteri. Användningen av utropstecken och frågesatser förmedlar berättarens agitation och desperation.
– Den gradvisa övergången från en rationell ton till en av emotionell intensitet och desperation speglar berättarens nedgång i galenskapen.
5. Förlust av koherens :
– I hennes galenskap blir berättarens verklighetsuppfattning förvrängd, tydligt i hennes oförmåga att skilja på tapeten och människorna omkring henne.
– Sammanhållningen och logiken i hennes berättelse minskar, ersätts av splittrade tankar, orimliga tjafsar och en fullständig förlust av greppet om verkligheten.
Sammantaget modulerar Gilman skickligt diktionen och tonen i berättelsen i "The Yellow Wallpaper" för att effektivt skildra huvudpersonens övergång från att verka förstånd till galenskap. Förändringarna i språket speglar hennes försämrade mentala tillstånd, den växande psykologiska ångesten och hennes eventuella frånkoppling från verkligheten.