* Satire of Human Nature: Narayan använder huvudpersonen, den icke namngivna hjälten, som ett kärl för satir. Mannens ursprungliga önskan om berömmelse och erkännande förvandlas snabbt till en desperat kamp för att undvika den oönskade uppmärksamhet han har fått. Han blir allt mer överväldigad och frustrerad av konsekvenserna av hans "heroiska" handling, som lyfter fram mänsklig fåfänga och berömmelsens ironiska natur.
* Överdrivna situationer: Berättelsen förlitar sig på överdrivna situationer för komisk effekt. Den enkla handlingen att rädda en ung flicka från att drunkna har blåst ur proportion och blir en nationell nyhetssensation. Hjältens motvilja och hans klumpiga försök att gömma sig för pressen skapar humor genom sin rena absurditet.
* Misförstånd och ironi: Narayan använder missförstånd och ironiska situationer för att skapa skratt. Till exempel omintetgörs hjältens försök att förbli anonym konsekvent av pressen, vilket leder till komiska scenarier. Den ironiska karaktären i hjältens "heroiska" handling, som han först sökte men nu desperat vill undvika, är en annan källa till humor.
* Språk och ton: Narayans prosa är kvick och diskret, vilket ytterligare bidrar till humorn. Han använder ett enkelt språk och en konversationston, vilket gör att karaktärernas reaktioner och händelserna verkar relaterbara och ännu mer absurda.
* Andras roll: Karaktärerna runt hjälten bidrar också till humorn. Hans fru, som till en början är stolt över sin "heroiska" handling, blir snabbt upprörd över reportrarnas ständiga intrång. Pressen, med sin övernitiska jakt på historien, framställs som komiska figurer.
Sammanfattningsvis har R.K. Narayan använder en blandning av satir, överdrift, missförstånd och kvickt språk för att skapa humor i "A Hero". Han skildrar det absurda i berömmelse och den mänskliga önskan om erkännande, vilket gör historien både underhållande och insiktsfull.