Inledningsvis är han chockad och något avvisad:
* Han minns Bob som Soc som attackerade honom och Johnny. Detta minne väcker rädsla och ilska inom honom.
* Han ser en skarp kontrast mellan Bobs bild i årsboken och hur han minns honom. Årsboken presenterar en bild av en "perfekt" soc, leende och till synes oskyldig, som krockar med hans egen upplevelse av Bob som mobbare.
Han känner en känsla av skuld och skam:
* Han inser att Bob var en riktig person med ett liv bortom deras kamp. Bilden humaniserar Bob, vilket gör att han verkar mindre som en skurk och mer som ett offer.
* Han inser att Bobs död hade en djupgående inverkan på hans familj och vänner. Denna insikt skapar en känsla av ånger för Bobs död och hans egen roll i händelserna som ledde fram till den.
Han börjar ifrågasätta sina egna fördomar och stereotyper:
* Att se Bob i årsboken tvingar Ponyboy att konfrontera de stereotyper han hade om Socs. Han börjar förstå att de inte alla är rika, bortskämda brats, och att några av dem är genuint goda människor.
* Han inser att hans eget gäng, The Greasers, också bedöms utifrån stereotyper. Han erkänner att de inte alla är brottslingar och att vissa av dem, som Johnny, faktiskt är godhjärtade.
Han får en djupare förståelse för situationens tragedi:
* Han inser att både Bob och Johnny dog i onödan i ett slagsmål som drevs av gängrivalitet och fördomar. Denna förståelse lägger till ytterligare ett lager av sorg och komplexitet till den redan tragiska situationen.
Sammanfattningsvis, att se Bob Sheldons bild i årsboken leder Ponyboy till en djupare förståelse av tragedin som utspelade sig. Det tvingar honom att konfrontera sina egna fördomar, ifrågasätta sina stereotyper och i slutändan få en mer nyanserad syn på både Socs och Greasers. Detta möte markerar en betydande vändpunkt i hans resa mot mognad och självmedvetenhet.