Här är några observationer om den "blonda kvinnan" och hennes interaktioner med barn:
* Hennes bristande medvetenhet: Den "blonda kvinnan" (troligen syftar på Brunos mor) verkar i stort sett omedveten om lägrets fasor. Hon är fokuserad på sin egen komfort och att behålla ett sken av normalitet i deras nya hem, även om det är omgivet av en plats av ofattbart lidande. Detta kan tolkas som en form av försummelse, eftersom hon inte verkar ta hänsyn till lägrets inverkan på barnen, särskilt Bruno.
* Hennes oro för Bruno: Även om hon inte är medveten om grymheterna, visar hon oro för sin sons välbefinnande. Hon oroar sig för hans ensamhet och försöker ge honom tröst och distraktioner. Men hennes handlingar tar i slutändan inte upp den sanna källan till Brunos nöd, som är lägret och dess inverkan på honom.
* Hennes blindhet för den vidare situationen: Den "blonda kvinnan" verkar inte känna igen den svåra situationen för barnen i lägret. Hon ser dem som "annorlunda" och verkar vara rädd för dem. Denna brist på förståelse och empati gör det svårt för henne att visa hänsyn till deras välmående.
Det är viktigt att notera att romanen använder ett barns perspektiv för att utforska komplexa teman om fördomar, krig och förlorad oskuld. Brunos begränsade förståelse formar läsarens upplevelse och lämnar utrymme för tolkning angående den "blonda kvinnan" och hennes handlingar.