Den elisabethanska publiken skulle ha reagerat intensivt på denna scen, med tanke på deras tids kulturella sammanhang och sociala normer. Så här kan de ha svarat:
1. Chock och bestörtning: Mercutios och Tybalts plötsliga och våldsamma dödsfall skulle ha framkallat chock och bestörtning bland den elisabethanska publiken. Våld var inte ovanligt under den eran, men konfliktens intensitet och de tragiska konsekvenserna av denna scen skulle ha varit djupt oroande.
2. Empati och sympati: Publiken skulle ha känt sympati för Romeo när han hamnar i kläm mellan sin kärlek till Julia och sin lojalitet till sin vän Mercutio. De skulle förstå den känslomässiga oro han upplever och de svåra val han måste göra.
3. Moraliska dilemman: Den elisabethanska publiken var mycket inställd på moraliska läror och lektioner i pjäserna de deltog i. Akt 3, scen 1 presenterar flera moraliska dilemman, inklusive konsekvenserna av våld, hederns vikt och kärlekens kraft kontra samhälleliga förväntningar. Dessa dilemman skulle ha väckt livliga diskussioner och reflektioner bland publiken.
4. Katarsis: Elizabethansk teater fungerade ofta som en renande upplevelse för publiken. De intensiva känslorna och tragiska händelserna i den här scenen skulle ha gjort det möjligt för publiken att släppa sina egna känslor och spänningar genom karaktärernas upplevelser, vilket har bidragit till pjäsens katartiska effekt.
5. Kulturella insikter: Scenen skulle ha erbjudit insikter i de sociala värdena från den elisabethanska eran. Det skulle ha belyst vikten av heder, familjelojalitet och strikt efterlevnad av samhälleliga normer, även på bekostnad av personlig lycka.
6. Förhöjd spänning: Publiken skulle ha lämnat akt 3, scen 1 med ökad förväntan på vad som skulle komma härnäst. De tragiska resultaten satte scenen för de efterföljande händelserna och väckte frågor om Romeos och Julias potentiella öden, vilket intensifierade spänningen i pjäsen.
Sammantaget skulle akt 3, scen 1 av Romeo och Julia ha framkallat en rad känslor, inklusive chock, bestörtning, empati, moralisk kontemplation, katarsis och ökad spänning. Intensiteten i denna scen skulle ha lämnat en bestående inverkan på den elisabethanska publiken och bidragit till pjäsens varaktiga popularitet.