Denna fråga uppstår under hela spelet när Hamlet kämpar med:
* Dödens natur och efterlivet: Han överväger självmord, ifrågasätter livets mening och kämpar med idén om vad som händer efter döden.
* Tillförlitligheten för utseende och uppfattning: Hamlet plågas av tvivel om äktheten av vad han ser och hör, särskilt när det gäller sin fars spöke och motiven för de omgivande honom.
* Rollen för ödet och fri vilja: Han brottas med idén om han har kontroll över sitt eget öde eller om han helt enkelt är en bonde i ett större, förutbestämt spel.
* Kraften i språk och bedrägeri: Hamlet är medveten om hur språk kan användas för att manipulera och lura, vilket gör det svårt att urskilja sanningen från falskhet.
Detta centrala tema för att ifrågasätta verklighet och sanning leder till många av spelets ikoniska element, till exempel:
* Hamlets berömda soliloquies: Han funderar på meningen med livet, dödens natur och utmaningarna med att förstå världen runt honom.
* Play-within-a-play: Detta fungerar som ett medel för Hamlet att testa sanningen i kungens skuld och utforska kraften i prestanda och illusion.
* Spelets tvetydighet och öppenhet: Slutet lämnar många frågor obesvarade och tvingar publiken att kämpa med verklighetens tvetydighet och utmaningarna med att definiera sanningen.
Genom att undersöka denna centrala fråga kan vi bättre förstå Hamlets interna kamp, styckets dramatiska konflikt och den bestående relevansen av dess teman.