* Överklassen, bestående av präster, adelsmän och förmögna godsägare, som hade mest makt och inflytande i samhället.
* Medelklassen, bestående av köpmän, hantverkare och yrkesarbetare, som utgjorde majoriteten av befolkningen.
* Underklassen, bestående av slavar och okvalificerade arbetare, som låg längst ner i den sociala hierarkin och hade få rättigheter eller privilegier.
Varje social klass hade sina egna distinkta roller och ansvar, och det fanns liten social rörlighet mellan klasserna. Överklassen var ansvarig för att styra stadsstaterna och upprätthålla social ordning, medan medel- och underklassen ansvarade för att producera varor och tjänster och tillhandahålla arbetskraft till överklassen.
Slaveri var en vanlig praxis i Sumer, och slavar användes ofta för manuellt arbete eller som hushållstjänare. Slavar kunde köpas och säljas, och de hade inga lagliga rättigheter eller skydd. De ansågs vara sina ägares egendom, och de kunde ostraffat misshandlas eller till och med dödas.
Sumers sociala struktur baserades på ett system av beskyddare-klientrelationer, där överklassen gav skydd och stöd till de lägre klasserna i utbyte mot deras lojalitet och service. Detta system bidrog till att upprätthålla social ordning och stabilitet i det sumeriska samhället.