Vad är den centrala idén i sonett 116?

Sonnet 116 utforskar sann kärleks natur. Talaren menar att kärlek är tålmodig, snäll och uthållig. Det bleknar inte med tiden, utan blir snarare starkare. Sann kärlek är också osjälvisk och förlåtande. Talaren drar slutsatsen att kärlek är den mäktigaste kraften i världen och att den kommer att bestå även efter döden.