Kvatåg 1
-"När, i skam med förmögenhet och mäns ögon..."
Dikten inleds med en känsla av personlig uppgivenhet och olycka. Ordet "skam" sätter en dyster ton, vilket antyder ett tillstånd av att vara ur gunst och låg anseende av både förmögenhet (tur eller öde) och andras dömande.
-"Jag ensam gråter mitt utstötta tillstånd..."
Shakespeare framställer sig själv som isolerad, ensam i sin sorg, och fäller tårar över sina olyckliga omständigheter. Ordet "beweep" förmedlar en känsla av djup sorg och självömkan.
-"Och besvära dövhimlen med mina stövellösa rop..."
Bildspråket av talarens rop som inte kan nå himlen betyder en känsla av hjälplöshet och förtvivlan. Adjektivet "stövellös" betonar det meningslösa i hans ansträngningar, vilket intensifierar stämningen av förtvivlan.
Kvatåg 2
-"Och se på mig själv och förbanna mitt öde..."
Poetens självreflektion tar en sorgsen vändning när han konfronterar sin egen situation och skyller på sitt öde. Ordet "förbannelse" förstärker djupet av hans inre kaos och frustration, vilket tyder på en stark känslomässig reaktion på hans omständigheter.
-"Önskar mig en till rik på hopp..."
Shakespeare förmedlar en längtan efter ett bättre tillstånd, längtan efter att vara som någon som besitter en större känsla av hopp och optimism. Jämförelsen belyser hans egen brist och fördjupar stämningen av längtan.
-"Featur'd like honom, like him with friends possess'd..."
Talarens önskan sträcker sig till hans fysiska utseende och relationer, eftersom han vill förkroppsliga egenskaper som han tror skulle göra honom mer lyckligt lottad och accepterad. Detta förstärker känslan av ånger och självkritik ytterligare.
Sammanfattningsvis skapar de två första kvaderna av Sonnet 29 en stämning av introspektion och känslomässig sårbarhet, med en utbredd känsla av missnöje och självförebråelse. Shakespeare förmedlar effektivt talarens interna kamp, när han brottas med känslor av skam, ensamhet och missnöje.