Monologer kan vara antingen långa eller korta och kan levereras när som helst i en pjäs. De används ofta i Shakespeare-pjäser, där de ofta används för att prata eller uttrycka karaktärens inre tankar och känslor.
Monologer kan också användas i mer moderna pjäser, där de kan användas för att skapa en känsla av intimitet mellan karaktären och publiken. De kan också användas för att tillhandahålla exposition eller bakgrundsinformation, eller för att skapa spänning.
Här är ett exempel på en monolog från Shakespeares Hamlet:
"Att vara, eller inte vara, det är frågan:
Om det är ädlare i sinnet att lida
Den skandalösa förmögenhetens slingor och pilar,
Eller att ta vapen mot ett hav av problem,
Och genom att gå emot dem. Att dö, att sova—
Inte mer — och med en sömn för att säga att vi slutar
Hjärtesorgen och de tusen naturliga chockerna
Det köttet är arvtagare till, 'är en fullbordan
Andaktsfullt att önska. Att dö, att sova—
Att sova, kanske drömma – ja, där är gnistan,
Ty i den dödens sömn kan vilka drömmar komma
När vi har blandat bort den här dödliga spolen,
Vi måste ge oss en paus." — Hamlet, akt 3, scen 1
Denna monolog är ett perfekt exempel på en karaktär som uttrycker sina inre tankar och känslor. I det här fallet funderar Hamlet på om han ska ta sitt liv eller inte. Han väger för- och nackdelar med båda sidor av argumentet och bestämmer slutligen att livet är värt att leva, även med alla dess problem.