Catharsis: Körsången ger en möjlighet till känslomässig befrielse för publiken och skådespelarna. Det erbjuder ett ögonblick av eftertanke, katarsis och känslomässig rensning, vilket låter publiken bearbeta och komma överens med de tragiska händelserna på scenen.
Kommentera teman: Körtalet ger ofta ett bredare perspektiv på tragedins teman och centrala frågor. Refrängen ger kommentarer, insikter och visdom, vilket ger ett lager av djup till pjäsens utforskning av olika teman. De kan reflektera över karaktärerna, de åtgärder som vidtagits, moraliska lärdomar, rättvisans natur och ödet.
Känslomässig kontrast: Köroden skapar en kontrast till intensiteten och den dramatiska spänningen i föregående scen eller akt. Förändringen i takt, ton och innehåll kan skapa en känsla av lättnad eller paus innan pjäsen bygger upp till sitt slut.
Höjd spänning och spänning: Oden kan också öka spänningen och förväntan inför vad som komma skall i tragedins slutscener. Det kan antyda kommande händelser, bygga upp spänning eller förebåda framtida handlingar, vilket gör publiken ivriga efter pjäsens upplösning.
Erbjuder vägledning: Refrängen ger ibland vägledning eller råd till karaktärerna på scenen, som en kollektiv röst som återspeglar den gemensamma visdomen och värderingarna i det avbildade samhället. Detta kan markera kontrasten mellan karaktärernas val och det mer försiktiga eller moraliska alternativet.
Lägga till poetiskt och konstnärligt värde: Kör-oderna ger en form av poetiskt uttryck i pjäsen. De är mycket stiliserade, lyriska och innehåller ofta bildspråk, symbolik och rika musikaliska element, vilket förstärker den övergripande konstnärliga kvaliteten och skönheten i produktionen.