2. En tydlig central konflikt: Monologen bör fokusera på en enda central konflikt som driver talarens känslor och motivation. Denna konflikt kan vara intern, som en kamp med samvetet, eller yttre, som en kamp mot en förtryckande kraft.
3. Poetiskt språk: Språket i en dramatisk monolog bör vara mycket stiliserat och figurativt, med hjälp av levande bilder och anspelningar för att skapa en stark känslomässig påverkan. Talaren bör använda en mängd olika retoriska redskap, såsom metaforer, personifiering och alliteration, för att förbättra musikaliteten och uttrycksfullheten i sitt språk.
4. En känsla av brådska: Monologen ska ha en känsla av omedelbarhet och brådska, som om talaren är fångad i ögonblicket och måste säga sin mening innan det är för sent. Detta kan uppnås genom att använda starka verb, utropsmeningar och upprepade fraser.
5. En dynamisk struktur: Monologen ska byggas in i intensitet mot ett dramatiskt klimax och sedan avta, ofta avslutas med ett kraftfullt avslutande uttalande eller bild. Talarens känslor bör skifta och utvecklas genom monologen, och språket bör spegla denna känslomässiga resa.