1. Struktur:
Shakespearesk sonett: Består av 14 rader, vanligtvis uppdelade i fyra quatrains (fyraradiga strofer) och en sista kuplett (tvåradig strof). Rimschemat följer mönstret ABAB CDCD EFEF GG.
Petrarchan-sonnett: Består också av 14 rader men uppdelad i en oktav (åtta rader) och en sestet (sex rader). Rimschemat är vanligtvis ABBA ABBA CDCDCD eller CDECDE.
2. Tema och ton:
Shakespearesk sonett: Utforskar ett brett utbud av teman, inklusive kärlek, vänskap, skönhet, dödlighet och själva poesins natur. Tonen kan variera, från lätt och lekfull till allvarlig och kontemplativ.
Petrarchan-sonnett: Fokuserar ofta på obesvarad eller ouppnåelig kärlek, där talaren uttrycker beundran, längtan och sorg. Tonen tenderar att vara mer förhöjd och idealiserad.
3. Språk och bildspråk:
Shakespearesk sonett: Använder ett rikt och varierat ordförråd, inklusive ordlekar, ordlek och talfigurer som metaforer, liknelser och personifiering. Bildspråk är ofta levande och sensuellt.
Petrarchan-sonnett: Känd för sitt eleganta och polerade språk, med en mer återhållsam användning av bildspråk. Bildspråk tenderar att vara mer symboliskt och abstrakt.
4. Volta:
Shakespearesk sonett: Innehåller ofta en förskjutning eller "volta" i tredje kvaden, där talarens perspektiv eller ton ändras, eller en ny idé introduceras.
Petrarchan-sonnett: Har också en volta men den inträffar vanligtvis mellan oktaven och sestetten, vilket markerar en övergång i tanke eller känsla.
5. Kulturell och historisk kontext:
Shakespearesk sonett: Uppstod under den engelska renässansen, influerad av den italienska sonetttraditionen men utvecklade distinkta egenskaper.
Petrarchan-sonnett: Uppstod i Italien under 1300-talet, förknippad med Petrarcas poesi (Francesco Petrarca) och blev en framträdande form i europeisk litteratur.
Medan Shakespeare- och Petrarchansonetter delar vissa likheter i struktur och syfte, skiljer de sig åt i sina specifika mönster, teman, språk och kulturella sammanhang.