* "Även så sken min sol en tidig morgon
Med all triumferande prakt på pannan."
Dessa rader representerar talarens hopp om en bättre framtid. Talaren har gått igenom en svår tid, men de är övertygade om att saker och ting kommer att förbättras. De jämför sig med solen, som går upp varje morgon med förnyat hopp. Talaren tror att de också kommer att höja sig över sina nuvarande utmaningar och nå framgång.
Dessa rader representerar också talarens kärlek till personen de tilltalar i sonetten. Högtalaren jämför sin kärlek med solen, som är en källa till ljus och värme. De tror att deras kärlek kommer att hjälpa dem genom deras svåra tider och ge dem lycka.
Sammantaget uttrycker dessa två sista rader av Sonnet 29 talarens hopp om en bättre framtid och deras kärlek till personen de tilltalar i sonetten.