1. Porträtterande auktoritet: Kung Hamlets kroppsspråk förmedlar ofta en känsla av auktoritet och kommando. Han står högt, med en rak hållning, och hans gester är avsiktliga och beslutsamma. Till exempel, när han tilltalar domstolen i akt I, scen 2, etablerar hans fysiska närvaro och uppträdande omedelbart hans position som härskare.
2. Upprätthålla kungliga manérismer: Under hela pjäsen visar kung Hamlet kungliga manér som förstärker hans status som monarken. Han sitter på en upphöjd tron, som symboliserar hans upphöjda position. Hans rörelser är mätta och kontrollerade, vilket återspeglar den värdighet som förväntas av en kung.
3. Kommanderande närvaro: Även i stunder av nöd projicerar kung Hamlets kroppsspråk en befallande närvaro. När spöket avslöjar sanningen om hans mord, är Hamlets första reaktion en av chock och misstro. Men han komponerar sig snabbt och återfår sitt lugn, vilket visar sin förmåga att behålla kontrollen även under tvång.
4. Ickeverbal kommunikation: Kung Hamlets kroppsspråk kommunicerar också hans känslomässiga tillstånd utan ord. Hans ansiktsuttryck, gester och rörelser förmedlar hans tankar och känslor, särskilt när han interagerar med andra karaktärer. Till exempel avslöjar hans ansiktsuttryck under hans ensamspråk i akt I, scen 5, hans inre kaos och sorg över hans brors död och det efterföljande äktenskapet mellan hans fru och Claudius.
5. Symboliska gester: Kung Hamlets användning av symboliska gester förstärker hans auktoritet och roll som kung. När han svär hovmännen till sekretess angående mötet med Spöket, använder han en högtidlig och rituell gest som betonar vikten och allvaret i situationen.
Dessa aspekter av kung Hamlets kroppsspråk bidrar till att skapa en kraftfull och auktoritativ bild som anstår hans status som härskare över Danmark.