1. Inledande och avslutande koral :Bach började och avslutade ofta sina kantater med en koral. Detta gav en känsla av enhet och sammanhållning i arbetet, samt en tematisk koppling mellan de olika rörelserna.
2. Intervävda koraler :Bach vävde ibland in koralmelodier i tyget av andra satser, som arior och recitativ. Denna teknik hjälpte till att förena kantaten på ett djupare plan och skapade en känsla av kontinuitet och sammanhållning.
3. Chorale Fantasias :Bach komponerade koralfantasier, som var utökade instrumentala behandlingar av koralmelodier. Dessa fantasier fungerade ofta som inledningar eller mellanspel mellan satser, och de hjälpte till att utveckla och utforska koralmelodierna på ett mer improvisatoriskt sätt.
4. Korvariationer :Bach skrev även koralvariationer, som innebar att presentera en koralmelodi i olika varianter, var och en med sin egen unika behandling och karaktär. Dessa variationer skulle kunna användas för att utforska olika aspekter av koralmelodin och för att lägga till variation till kantaten.
5. Cantus Firmus :I vissa kantater använde Bach en koralmelodi som cantus firmus, vilket är en melodi som spelas eller sjungs genom hela satsen medan andra röster ger ackompanjemang. Denna teknik gav en stark strukturell grund för rörelsen och bidrog till att förena de olika sektionerna.
Genom att använda dessa olika tekniker kunde Bach använda koral för att förena sina kantater på flera nivåer, vilket skapade en känsla av koherens, kontinuitet och tematisk enhet genom hela verket.