Antigone presenterar sitt resonemang i ett kraftfullt och passionerat tal, och betonar att hon handlade utifrån en känsla av familjär kärlek och respekt för gudarna. Hon menar att det är viktigare att lyda gudarnas oskrivna och eviga lagar än att följa en dödlig härskares tillfälliga, av människan skapade lagar.
Dessutom åberopar Antigone begreppet rättvisa, och hävdar att Creons dekret att neka Polyneices en riktig begravning är orättvist. Hon lyfter fram distinktionen mellan mänskliga lagar och de gudomliga lagarna för moral och religion, och hävdar att de senare prioriteras. Antigones trots drivs av hennes starka känsla av familjär lojalitet, moraliska principer och tro på gudomlig vedergällning.
Genom att förklara sina handlingar utmanar Antigone Creons absoluta auktoritet och ställer frågor om maktens gränser och de moraliska skyldigheter som individer har, även när de ställs inför orättvisa eller förtryckande lagar.