1. Degeln: Titeln på själva pjäsen är en symbol. En degel är en behållare där metaller värms upp till extremt höga temperaturer tills de smälter och kan renas. I samband med pjäsen symboliserar degeln det intensiva sociala och politiska klimatet i Salems häxprocesser, som testade karaktärernas tro, moral och relationer.
2. Eld och värme: Eld och värme är utbredd genom hela pjäsen. Pjäsen börjar med att Abigail och flickorna dansar nakna runt en eld i skogen, vilket antyder pjäsens underliggande teman passion, begär och förstörelse. Flickornas vilda dans i skogen, då de låtsas vara "drabbade" av häxkonst, kan också ses som en metafor för den hysteri och irrationalitet som intar staden.
3. Den mörka skogen: Den mörka skogen är en återkommande miljö i pjäsen och symboliserar ondska, frestelser och förbjudna begär. Det är här som Abigail och flickorna utför sin förbjudna dans och där Parris fångar dem och initierar anklagelserna om häxkonst.
4. Häxkonst och ondska: Häxkonst fungerar som en central symbol, som representerar både de övernaturliga krafterna som spelar och den mänskliga tendensen att bli syndabock och förfölja dem som är annorlunda eller utmanar samhälleliga normer. Anklagelserna om häxkonst blir ett verktyg för karaktärerna att manipulera och kontrollera andra.
5. Det hängande trädet: Det hängande trädet symboliserar de yttersta konsekvenserna av falska anklagelser och hysteri. Det är en ständig påminnelse om den potentiella skada som kan komma från att blint följa rädsla och fördomar.
6. Karaktärerna: Många karaktärer i pjäsen kan ses som symboler som representerar olika aspekter av den mänskliga naturen. Till exempel representerar Abigail Williams lust och ambition, medan John Proctor symboliserar integritet och kampen för att göra rätt sak trots personliga risker.
Sammantaget tjänar symboliken i The Crucible till att fördjupa pjäsens teman, förstärka dess dramatiska genomslagskraft och ge en kommentar om mänskligt beteende och samhälleliga brister.