Här är vad de såg:
* En lång, imponerande figur: Varelsen beskrivs som "gigantisk" och "hemsk" med ett "vild, ojordiskt" utseende.
* En sorgsen och ensam gestalt: Walton observerar varelsens "melankoliska" uttryck och lägger märke till hans "ensamma och eländiga" tillvaro.
* En kraftfull varelse: Varelsens styrka och smidighet är uppenbara när han utan ansträngning klättrar upp på isberget.
* En varelse kapabel till intensiva känslor: Walton ser varelsen "vrida sina händer i ångest" och hör honom "utsäga djupa stön".
Viktig anmärkning: Det här mötet sker inte personligen. Walton ser bara varelsen på långt håll. Han förstår inte heller varelsens berättelse helt förrän Victor Frankenstein avslöjar den för honom senare.
Denna iakttagelse är avgörande för romanens berättelse. Det skapar en känsla av mystik och förebådar den fasa som Victor senare kommer att berätta för Walton.